Grattis kamrat !

Det är den 14 mars och jag vill gratulera den kamrat som jag minns sedan längst .

Grattis Micke !

Vi bodde grannar när vi var små , det vill säga han bodde tvärs över gräsmattan i det område som i början av sjuttitalet var alldeles nybyggt . Jag såg upp till honom då han alltid var äldre än mej !? Jag är född fem månader senare plus två dagar . Jag minns inte när vi sågs första gången så vi kan inte ha varit gamla . Micke var dagbarn ett tag hos mor då hans föräldrar arbetade . Min mor var hemma de första åren . Mickes mor kom från det allra norraste delar av sverige och talades således även finska vilket passade utmärkt då min mor även hade det österländska språket som modersmål . Det var nog de gångerna under barndomen då jag kände mej stolt över att ha en mor som kom från landet med de tusen sjöarna . I sverige när jag var liten fick man mest höra att finnar söp å slogs med kniv , ja de var till ett allmänt besvär för de infödda svenskarna .

Senare flyttade Micke till en annan del av samhället . Endå höll vi kontakt och jag minns de första gånger jag sov över i det hus som hans far själv näranog hade byggt .

Micke å jag hade kollat byggplatsen flera gånger , jag tror inte vi fick igentligen men det var häftigt att kuta omkring i källarplanet när det var på plats . Jag förstod aldrig hans far som beslutat sej för att lägga garaget åtskilt från huset . Det såg ju inte ut så vid de andra villorna . När jag senare blev äldre såg jag ju fördelarna med att ha garaget åtskilt från huset . Mickes far var stark och mycket teknisk , han var rolig och busade alltid med mej å hade så att säga glimten i ögat . Jag såg upp till honom då han var så annorlunda mot min egen . Min far var inte den typen men hade och har andra kvaliteér (jag ber att få återkomma i det ämnet !)

Nu är vi båda över förti och vi har kontakt fortfarande . Det har kommit å gått i omgångar med olika familjekonstellationer . Vi började spela musik samtidigt någon gång under mellanstadiet men aldrig i samma band . Micke var med in något band som fick spela på radion . Dom var kändisar i plugget . Själv övade jag febrilt å tycktes inte komma nå´n vart .

Jag tror Micke trappade ner med spelandet i slutet av högstadiet eller om det var gymnasiet .

Själv blev jag mer å mer biten och jag slutade med diverse idrotter efter gymnasiet bara för att lira musik . Jag anmälde mej och ett band till några talangjakter och där var Micke självskriven på bas . Då var vi över tjugi å varje gång jag hämta honom såg jag att han inte rört basen se´n senast . Jag brydde mej inte å tyckte bara att han alltid varit en god vän och han är musikalisk nog att snabbt hänga på i mina enkla låtar . Jag vill ju trots allt mest få bekräftelse själv .

Nu har jag hans bas hänger i köket . Jag använder den när jag gör egna inspelningar och senast fick jag låna hans banjo som jag utforskar . Jag är väl medveten om att dessa är här till låns men när jag känner till instrumentens bakgrund blir spelandet på dessa än mer roligt . Micke har fyra fantastiska ungar och en vacker å trevlig sambo så vi ses ibland bara snabbt å impulsivt . Jag utnyttjar hans datorkunnande och jag har ibland dåligt samvete för det , men jag är så hjälplös ibland med dessa maskiner . Ännu en gång Grattis Micke !!!

J T M