hockey...

För länge sedan spelade jag hockey . Min position var vänsterback . Jag var nog hyffsad och fick spela mycket . En match jag aldrig glömmer var mot ett örebrolag och vi spelade på en av uterinkarna vid trängens idrottsplats i örebro . Vid det aktuella tillfället så var morsan en av de föräldrar som skjutsade till matchen . Det hände inte alltför ofta men det var tvunget till sist då alla var mer eller mindre tvungna att ställa upp . Morsan var inte intresserad igentligen men kände sej väl pressad . Jag kommer inte ihåg vad vi hade för bil mer än att det säkert var en av de mest omoderna bilarna som någon förälder hade . Jag skämdes lite över det faktum att vi aldrig hade råd med en nyare bil likt de andra i laget .

Jag såg morsan vid sargen i början av matchen . Efter några byten glömde jag bort henne , matchen gick bra vi tog ledningen och stämningen var på topp . Jag fick pucken vid egen blå och hittade ingen att passa så jag vände helt sonika och for mot eget mål vilket jag rundade, jag drog en av de checkande forwardsen men hittade ingen att passa jag hade hög fart åkte ifrån ytterligare någon motståndare snart var jag inne i offensiv zon på vänstra sidan jag fintade att jag skulle gå in mot mål men rundade motståndarens kasse och lade in pucken i mål köksvägen . Det blev jubel å Kurre som var en av ledarna var lyrisk ! Ett fantastiskt mål ! Vi vann matchen klart och jag tror jag nätade en gång till senare .

När vi sedan for mot hembyn och lämnade av några lagkamrater frågade jag mor om hon sett matchen och det fantastiska målet så sade hon; Jag frös och gick in å värmde mej efter 10 minuter , jag kände inte igen dej alla såg ju lika dana ut ! Jag visade nog inget men jag blev lite knäckt...här gör man sitt livs match å hon missar allt trots att hon för en gång skull var alldeles i närheten .

Några år senare var det uttagning till tv-pucken . En del andra föräldrar var engagerade i hockeyn och de valde 5 spelare att åka på första träffen . De flesta i laget tyckte jag var självskriven . När dom läste upp namnen på de som skulle få chansen var inte mitt namn med . Det var på vårkanten i slutet på säsongen och jag hade varit bra hela tiden men fick inte chansen . Det kändes inte bra . Jag började träna direkt efter avslutad säsong inför nästa år med seniorer . Det gav resultat och jag blev näranog ordinarie i a-laget säsongen efteråt . Det var jag ensam om i min årskull . Eller jag debuterade först och min backkollega någon match senare . Jag måste ha haft en enorm uveckling under barmarksträningen !!! För det var det enda som skilde från det att jag blev ratad inför uttagningen till tv-pucken . För övrigt klarade sej ingen av de fem som fick åka till nästa omgång .Jag och min backkollega var de enda som blev ordinarie i a-laget , han blev för övrigt ochså ratad för tv-pucksuttagning . Jag spelade två säsonger med seniorer sedan slutade jag . De två säsongerna fick jag lära mej att bli vuxen å dricka sprit . Något år senare fick jag deltaga i en undersökning ställd av nerikes hockeyförbund om varför jag hade lagt av . Jag svarade att det kändes som jag en gång blev ratad bara för att jag inte hade föräldrar som engagerade sej i hockeyn och att det förmodligen inte hade spelat någon roll hur talangfull man än var för att få en riktig chans . Möjligen var jag bitter... Det jag minns så här tjugi år efteråt är de bra seniorer som var hyggliga mot oss yngre . Framförallt målisarna Morgan å Sonny , forwardsen Ola å Conny å så min backkompis Kent . Jag gillad även tränaren Odd å lagledaren Frasse , härliga gubbar ! Men jag minns även de vuxna som var rena psykopaterna och jag tycker än idag att en del av dom behövde någon typ av terapi då de enligt min mening var mer eller mindre halvgalna hockeyspelare . Jag vill även minnas att jag noterade i undersökningen att nerikes hockeyförbund var föga framgångsrikt och att det kunde bero på deras bristande koll på vilka fantastiska talanger dom kan missa genom att det så selektivt väljs ut vilka som kommer till deras kännedom !

Förmodligen hade jag aldrig blivit något inom hockeyn endå men sättet som det blev på är något som jag inte minns med nå´n större glädje ....sedan blev det jobb,krogen å musik i några år...ja jösses amalia....

J T M