Natalie Merchant

Det var några år som jag var borta från en del . Jag hade förträngt mycket av vad jag igentligen var intresserad av . Jag hade bara tröttnat på allt å alla . Jag var mest själv och till sist blev jag så eländig så att jag över huvud taget inte gick att umgås med . Därför blev jag alltså mer ensam än någonsin . Det tog hårt ....
Så här efteråt kan jag tycka att det nog var nyttigt . Jag fick tid att rannsaka mej själv. Undrar om alla gör det ? Så smått började jag hämta mej och jag bestämde mej för att försöka ta kontakt med gamla vänner som jag innerst inne saknade . Jag tänkte att även om dom inte hade tid med mej så kunde jag i alla fall få berätta att dom betytt något för mej och att det var därför jag tog kontakt .

Jag hittade vännen P via nätet då han spelade musik och jag mindes att jag fått nå´n demo från ett gig i örebro . Där stod alltså mejladressen . Vännen P fanns inte i katalogen så jag fick skriva ett mejl och förklarade kortfattat läget . Frånsett det korta mötet på giget hade jag nog inte sett eller talat med P på 7-8 år . Vi utböt några mejl och till sist bestämde vi att skulle ses i hans hem som då låg i Rågsved . Vännen P var nu i tagen att ge ut skivor med två olika band . Jag tänkte att jag tar med mej ett par kompositioner å spelar upp för å se vad han tycker och om han ville ha låtarna ? Vännen P avstod kompositionerna men tyckte att jag kunde spela in dom på hans dator . De gjorde vi och jag tror dom nu finns bevarade i min burk . Jag hör min osäkerhet och Whiskeystänket slå igenon då jag av nå´n anledning börjar sjunga genom näsan . En av de häftigaste saker som hände efter vår helg instängd i lägenheten var att vännen P skickade med en hel drös med skivor med artister jag aldrig hört talas om . Många var människor som spelat in två skivor på sjuttitalet och sedan tagit livet av sej . Det tyckte jag av nå´n anledning var lite komiskt. Jag har ofta raljerat över vännens förkärlek till dessa människor . Det känns lite svårt å erkänna men det var inget konstigt med att vännen P gillade de här artisterna då jag efter flera år förstått att det faktiskt var bra . En av de medskickade skivor jag fick var Natalie Merchants skiva " The house carpenter´s daughter " Hon är i högsta grad fortfarande levande och helt fantastisk . PÅ något sätt går det rakt in i hjärtat på mej . Andra artister som jag fick höra för första gången var Jackson c Franks å Blaze Foley . Jag har påtalat detta för P att jag är djupt tacksam över att han delgivit mej dess musik, de sistnämda tyvärr avlidna men de dog inte av självmord . Foley blev skjuten tror jag när han skulle gå emellan ett bråk vid nå´n bar. Franks dog bortglömd någonstans ,jag tror han satt i rullstol ,det var sviterna efter ett tufft liv och en eldsvåda i unga år som gjorde sej påmind ,komplikationer uppstod ja å då gick det åt helvete.... Jag läste någonstans att Franks brann för sin musik in i det sista å det var visst nästan på gång att nytt matreal skulle ges ut . Det var någon skivproducent som hörde han sitta å spela på nå´n bar . Producenten blev i eld å lågor å förstod inte vem det var han hörde men när det uppdagades blev han inte mindre intresserad . Jag vill endå höja ett reservationens finger över sanningshalten då historier efter någons död kan bli lite...så att säga omskrivna . Men Jackson C Franks var en fantastisk låtskrivare ! Konstigt, jag har ju tidigare i bloggen skrivit om den fantastiska sångerskan Sandy Denny ( fairport convention ! ). I mina efterforskningar var fröken Denny å Franks ett par i slutet av sextitalet...fan allt sitter ihop tänker jag...

J T M