Har kollat en del youtube . Det finns mycke av allt möjligt . I yngre år innan internet så fick man leta efter musik på annat sätt . På något underligt vänster hitta jag gruppen "Dixie dregs" . Det är typ fusion . Steve Morse spelar gitarr å jag lyssnar på den enda skivan jag har kvar som är en best of ! Låtarna är från 77-79 . Jag kan förstå varför jag gillade Morse . Han är fortfarande rolig att lyssna till . Det blev senare Steve Morse Band å Kansas för Morse. De borde ha blivit bra med Kansas då de är lite besläktad musik till Dixie Dregs . Men det lira inte i mina öron . Jag har en teori .
Morse lirar nu med engelsmän i Deep purple å dom verkar ha kul . Engelsmännen bryter av amerikaniseringen i musiken . Ronnie James Dio den fantastiske lille sångaren med det stora hjärtat å rösten tycker jag mer kom till sin rätt när han sjöng i Black Sabbath å Rainbow . Tror att jänkarna gör sig bäst när dom är i minoritet i banden . Vet inte om jag kan komma på nå´t mer exempel men det är en känsla jag burit länge .
Man kan ju fundera lite i varför jag nörda ner mig i teknisk briljans vad det beträffar hanteringen av instrumenten . Det verka som efter 30 nånting så ramla poletten ner...fan de ska va less is more . Allt handlar ju om känsla de är ju inte
idrott .Tillbaks till rötterna å jag låna farsans Cash,Clifton Chenier,Elvis...börja till å med kolla upp Sinatra å Dean Martin...sedan tillbaks till Dylan,Woody Guthrie .Träffade sedan kamraten P efter några år som spelade Hank Williams ,Jackson C Frank lite countrystuk å singer songwriter...Träffade Tommy som spelade blues å lät mig lyssna på sådant jag aldrig hört ...vi jammade en del i köket . Jag började spela mer själv igen .Mycket på grund av Tommy som stötta å peppade .Börja ju när jag va 12 sedan har de gått lite i vågor ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar